Rutiner

Jag antar att alla som känner oss vet att vi inte är några experter på rutiner direkt så att inte David har så mycket till rutiner vid sex månaders ålder är väl knappast förvånande... Han har dock en rutin som han följer stenhårt, runt klockan tolv på natten ska man vakna och busa! Har vi tur somnar han igen runt klockan två, har vi lite mindre tur somnar han runt fyra, fem sådär...

Vaccinerad

Igår blev David vaccinerad mot svininfluensa, snabbt och smidigt gick det.. bara att fylla i ett papper och sedan gå direkt in och få sprutan. David gjorde inte en min när BVC-sköterskan stack sprutan i benet på honom. Han vaknade och var ledsen inatt, men det händer att han gör annars också så det behöver inte ha berott på sprutan. I övrigt verkar han inte ha reagerat alls på vaccinet, han ålar i och för sig baklänges men det gjorde han innan också. :)

Första smakportionen

Så här gott tyckte David att det var med mosad potatis. Han fick faktiskt i sig en hel del.. lite för mycket tror jag för allt kom upp igen. Vi har i och för sig tjuvstartat med gurkstavar och majsbågar, men idag var det dags för den första riktiga smakportionen.

Ingen spruta idag heller

Självklart tyckte BVC att vi skulle vänta med sexmånadersvaccinationen och ta influensavaccinet först så nu har vi bestämt oss för att göra så. Nästa vecka erbjuds alla barn i Davids ålder att åka till Tierps vårdcentral och få vaccinationen, så då blir det väl till att köa igen antar jag (men det borde i alla fall inte ta lika lång tid som igår). Även syskon och föräldrar erbjuds att vaccinera sig, men det hade vi ju ingen aning om igår. Jag trodde att David skulle ha vuxit massor på längden och knappt ökat alls i vikt... oj så fel man kan ha! Han hade bara vuxit en halv centimeter sen senast och är nu 64,5 cm lång. Däremot hade han ökat i vikt från 7 370 g till exakt 8 kg.

Lantisar på vift

I lördags jobbade Hampus så jag och David åkte själva till Uppsala på babysim. David fick för första gången testa ett litet dyk, vilket gick jättebra. Eftersom han är envis till tusen (undrar vem han kan ha fått det ifrån) och gillar att dricka av vattnet i bassängen var det knappast första gången han doppade både mun och näsa under vattnet, men det var i alla fall första gången som han gjorde det under lite mer ordnade former. Eftersom vi ändå skulle åka tåg hem efter babysimmet tyckte jag att vi lika gärna kunde fortsätta hela vägen till Gävle och möta Hampus på jobbet så han fick sällskap i bilen hem (det går inget tåg som passar med hans arbetstider på helgen så han fick lov att ta bilen till jobbet), att tåget bara gick till Skutskär såg jag inte som något större problem eftersom jag visste att det går en buss därifrån till Gävle. Fem minuter hade man på sig att ta sig från tåget till bussen, inga problem med andra ord... förutsatt att man kan gå i ett par långa branta trappor visade det sig. Efter en springtur på den betydligt längre vägen utan trappor hann vi i alla fall fram till bussen precis innan de sista i kön som skulle med hade gått på. Nu får jag väl erkänna att jag inte direkt är någon van bussåkare och att jag aldrig tidigare har åkt buss med barnvagn, men jag har i alla fall lyckats snappa upp att man utan större problem brukar kunna få in en barnvagn genom dörrarna i mitten på bussen. Självklart var den dörren stängd, men någon snäll människa som stod före mig i kön bad chauffören att öppna den eftersom en barnvagn skulle med vilket han också gjorde. Vad han däremot inte verkade göra var att ägna en tanke åt hur barnvagnen skulle ta sig på bussen, när jag kom fram till dörren möttes jag nämligen av ytterligare en stor (för att vara på en buss alltså) trapp. Som tur var stack en snäll kille ut huvudet genom dörren och frågade om jag ville ha hjälp så med gemensamma krafter lyckades vi lyfta upp vagnen på bussen. Det är inte helt utan anledning som man undrar hur många äldre eller handikappade som blir kvar i Skutskär... Väl på bussen orsakade vi nog nära på en och annan hjärtattack när vagnen plötsligt välte över trappan i en kurva. Det var inte bara en som lättad pustade ut efter att ha fått klart för sig att David satt och sprattlade glatt i mitt knä och att vagnen var tom, vilket i och för sig antagligen var en bidragande orsak till att den välte... jag är ganska dålig på att plocka ur saker från skötväskan när jag lägger i nya så den är ofta ganska tung; tung skötväska på handtaget + skarp sväng - tyngd i vagnen = vagnen välter (man lär sig något nytt varje dag). När jag i godan ro satt på bussen och väntade på att det skulle stå Gävle på skylten längst fram upptäckte jag plötsligt att jag kände igen mig. Efter att först ha funderat på hur jag hamnade i Uppsala igen kom jag på att parkeringen som jag sett genom fönstret och visste att jag stått på någon gång måste ligga i Gävle. Jag inser att jag är framme och att det inte kommer att stå Gävle på skylten; hur ska jag då veta var jag ska gå av? Som tur var fanns det fler vänliga människor på bussen och en tjej (som även hjälpte mig med vagnen när den välte) förklarade var jag skulle gå av och hur jag skulle gå för att ta mig till tågstationen som jag faktiskt har lärt mig att hitta ifrån. Samma tjej hjälpte mig även att få av vagnen när jag var framme. Visst är det skönt att det finns snälla hjälpsamma människor i stora staden när vi lantisar är i farten!! Just det.. Gissa vad jag såg på tågstationen när jag gick förbi den.. tåget som bara gick till Skutskär. Tydligen får det bara åka med passagerare till Skutskär, sen fortsätter det tomt till Gävle.

Idag skulle vi egentligen ha varit på barn- och familjeträff och lekt, fikat och sjungit men vår lilla nattuggla var trött i morse och sov längre än vanligt så jag tyckte inte att det var någon idé. Däremot har vi varit hos fotografen och förevigat skruttungen. Efter att David hade poserat både på mage och sittandes frågade fotografen om han brukar leka med sina fötter när han ligger på rygg, javisst sa vi utan en tanke på att han har kommit på att det finns betydligt roligare kroppsdelar att leka med om man är pojke och ligger naken på rygg... tillslut lyckades han i alla fall få några bilder när han leker med fötterna också. På vägen hem tänkte vi att vi lika gärna kunde ta en omväg förbi Tierp och fixa så att jag blev vaccinerad. Om vi hade tänkt lite längre hade vi såklart förstått att det inte "bara var att fixa på vägen hem", två timmar tog det men nu är det i alla fall gjort och än så länge går jag inte baklänges. Vi funderade på om David också skulle få en spruta när vi ändå var där, stora killen blir ju sex månader idag. Vi har tid för läkarkontroll och vanlig sexmånadersvaccination imorgon så frågan var vilken av vaccinationerna vi ska vänta med, det måste gå någon vecka mellan. Det verkar som att det råder delade meningar om vilken spruta man ska ta först men rådet vi fick idag var att vi skulle ta sexmånadersvaccinet först så vi bestämde oss för att vänta med influensavaccinet och kolla med BVC vad de tycker imorgon. Svårt är det och många sprutor blir det innan allt är klart.

Tand på gång

Nu är det definitivt en tand på väg upp. Det var länge sedan vi tyckte att vi såg en vit liten prick första gången men sen har det liksom inte hänt något mer, men nu känner man tydligt en vass liten kant.