Nu är det slut på friden!

David kryper snabbare och snabbare för varje dag som går och reser sig mot allt som är i lagom höjd. Han förstår dock inte att han måste fortsätta att hålla i sig även efter att han tagit sig upp på fötterna utan rätt som det är släpper han allt, vilket man inte riktigt har balans för att göra när man bara är 7 månader.

Krisen är över...

Vi har en fungerande dator igen! Ca 1100 olästa mail hade jag när vi äntligen fick igång datorn igen, det mesta skräp men ändå.

David växer så det nästan är otäckt. Nu kryper han och när han leker i sängen reser han sig obehindrat mot oss. Han har även rest sig mot spjälsängen som står bredvid sängen en gång, men eftersom han rev ner musikmobilen när han stod där och det inte har blivit av att vi har satt upp den igen har han inte varit så intresserad av att försöka igen.

Rutiner

Jag antar att alla som känner oss vet att vi inte är några experter på rutiner direkt så att inte David har så mycket till rutiner vid sex månaders ålder är väl knappast förvånande... Han har dock en rutin som han följer stenhårt, runt klockan tolv på natten ska man vakna och busa! Har vi tur somnar han igen runt klockan två, har vi lite mindre tur somnar han runt fyra, fem sådär...

Vaccinerad

Igår blev David vaccinerad mot svininfluensa, snabbt och smidigt gick det.. bara att fylla i ett papper och sedan gå direkt in och få sprutan. David gjorde inte en min när BVC-sköterskan stack sprutan i benet på honom. Han vaknade och var ledsen inatt, men det händer att han gör annars också så det behöver inte ha berott på sprutan. I övrigt verkar han inte ha reagerat alls på vaccinet, han ålar i och för sig baklänges men det gjorde han innan också. :)

Första smakportionen

Så här gott tyckte David att det var med mosad potatis. Han fick faktiskt i sig en hel del.. lite för mycket tror jag för allt kom upp igen. Vi har i och för sig tjuvstartat med gurkstavar och majsbågar, men idag var det dags för den första riktiga smakportionen.

Ingen spruta idag heller

Självklart tyckte BVC att vi skulle vänta med sexmånadersvaccinationen och ta influensavaccinet först så nu har vi bestämt oss för att göra så. Nästa vecka erbjuds alla barn i Davids ålder att åka till Tierps vårdcentral och få vaccinationen, så då blir det väl till att köa igen antar jag (men det borde i alla fall inte ta lika lång tid som igår). Även syskon och föräldrar erbjuds att vaccinera sig, men det hade vi ju ingen aning om igår. Jag trodde att David skulle ha vuxit massor på längden och knappt ökat alls i vikt... oj så fel man kan ha! Han hade bara vuxit en halv centimeter sen senast och är nu 64,5 cm lång. Däremot hade han ökat i vikt från 7 370 g till exakt 8 kg.

Lantisar på vift

I lördags jobbade Hampus så jag och David åkte själva till Uppsala på babysim. David fick för första gången testa ett litet dyk, vilket gick jättebra. Eftersom han är envis till tusen (undrar vem han kan ha fått det ifrån) och gillar att dricka av vattnet i bassängen var det knappast första gången han doppade både mun och näsa under vattnet, men det var i alla fall första gången som han gjorde det under lite mer ordnade former. Eftersom vi ändå skulle åka tåg hem efter babysimmet tyckte jag att vi lika gärna kunde fortsätta hela vägen till Gävle och möta Hampus på jobbet så han fick sällskap i bilen hem (det går inget tåg som passar med hans arbetstider på helgen så han fick lov att ta bilen till jobbet), att tåget bara gick till Skutskär såg jag inte som något större problem eftersom jag visste att det går en buss därifrån till Gävle. Fem minuter hade man på sig att ta sig från tåget till bussen, inga problem med andra ord... förutsatt att man kan gå i ett par långa branta trappor visade det sig. Efter en springtur på den betydligt längre vägen utan trappor hann vi i alla fall fram till bussen precis innan de sista i kön som skulle med hade gått på. Nu får jag väl erkänna att jag inte direkt är någon van bussåkare och att jag aldrig tidigare har åkt buss med barnvagn, men jag har i alla fall lyckats snappa upp att man utan större problem brukar kunna få in en barnvagn genom dörrarna i mitten på bussen. Självklart var den dörren stängd, men någon snäll människa som stod före mig i kön bad chauffören att öppna den eftersom en barnvagn skulle med vilket han också gjorde. Vad han däremot inte verkade göra var att ägna en tanke åt hur barnvagnen skulle ta sig på bussen, när jag kom fram till dörren möttes jag nämligen av ytterligare en stor (för att vara på en buss alltså) trapp. Som tur var stack en snäll kille ut huvudet genom dörren och frågade om jag ville ha hjälp så med gemensamma krafter lyckades vi lyfta upp vagnen på bussen. Det är inte helt utan anledning som man undrar hur många äldre eller handikappade som blir kvar i Skutskär... Väl på bussen orsakade vi nog nära på en och annan hjärtattack när vagnen plötsligt välte över trappan i en kurva. Det var inte bara en som lättad pustade ut efter att ha fått klart för sig att David satt och sprattlade glatt i mitt knä och att vagnen var tom, vilket i och för sig antagligen var en bidragande orsak till att den välte... jag är ganska dålig på att plocka ur saker från skötväskan när jag lägger i nya så den är ofta ganska tung; tung skötväska på handtaget + skarp sväng - tyngd i vagnen = vagnen välter (man lär sig något nytt varje dag). När jag i godan ro satt på bussen och väntade på att det skulle stå Gävle på skylten längst fram upptäckte jag plötsligt att jag kände igen mig. Efter att först ha funderat på hur jag hamnade i Uppsala igen kom jag på att parkeringen som jag sett genom fönstret och visste att jag stått på någon gång måste ligga i Gävle. Jag inser att jag är framme och att det inte kommer att stå Gävle på skylten; hur ska jag då veta var jag ska gå av? Som tur var fanns det fler vänliga människor på bussen och en tjej (som även hjälpte mig med vagnen när den välte) förklarade var jag skulle gå av och hur jag skulle gå för att ta mig till tågstationen som jag faktiskt har lärt mig att hitta ifrån. Samma tjej hjälpte mig även att få av vagnen när jag var framme. Visst är det skönt att det finns snälla hjälpsamma människor i stora staden när vi lantisar är i farten!! Just det.. Gissa vad jag såg på tågstationen när jag gick förbi den.. tåget som bara gick till Skutskär. Tydligen får det bara åka med passagerare till Skutskär, sen fortsätter det tomt till Gävle.

Idag skulle vi egentligen ha varit på barn- och familjeträff och lekt, fikat och sjungit men vår lilla nattuggla var trött i morse och sov längre än vanligt så jag tyckte inte att det var någon idé. Däremot har vi varit hos fotografen och förevigat skruttungen. Efter att David hade poserat både på mage och sittandes frågade fotografen om han brukar leka med sina fötter när han ligger på rygg, javisst sa vi utan en tanke på att han har kommit på att det finns betydligt roligare kroppsdelar att leka med om man är pojke och ligger naken på rygg... tillslut lyckades han i alla fall få några bilder när han leker med fötterna också. På vägen hem tänkte vi att vi lika gärna kunde ta en omväg förbi Tierp och fixa så att jag blev vaccinerad. Om vi hade tänkt lite längre hade vi såklart förstått att det inte "bara var att fixa på vägen hem", två timmar tog det men nu är det i alla fall gjort och än så länge går jag inte baklänges. Vi funderade på om David också skulle få en spruta när vi ändå var där, stora killen blir ju sex månader idag. Vi har tid för läkarkontroll och vanlig sexmånadersvaccination imorgon så frågan var vilken av vaccinationerna vi ska vänta med, det måste gå någon vecka mellan. Det verkar som att det råder delade meningar om vilken spruta man ska ta först men rådet vi fick idag var att vi skulle ta sexmånadersvaccinet först så vi bestämde oss för att vänta med influensavaccinet och kolla med BVC vad de tycker imorgon. Svårt är det och många sprutor blir det innan allt är klart.

Tand på gång

Nu är det definitivt en tand på väg upp. Det var länge sedan vi tyckte att vi såg en vit liten prick första gången men sen har det liksom inte hänt något mer, men nu känner man tydligt en vass liten kant.

Är det meningen att man ska sitta så här i en babysitter?

En hel hög med underbara barn.

På bilden: Felix, David, Nore, Edor, Axel och Johanna

Igår var jag och David hemma hos Malin och Johanna på föräldraträff. Det var som vanligt jättetrevligt. Idag har vi varit så duktiga! Vi tog bilen till ICA i Örbyhus där vi mötte Anna och Axel, sen gick vi till gymmet, tränade och gick hem till Anna och åt lunch. På eftermiddagen åkte vi till Uppsala och köpte nya vinterdäck, gick lite på stan och handlade mat. Inte blev det så sent heller, kvart över åtta var vi hemma igen.

Babysim

Igår var det äntligen dags för babysim igen (vi har missat de två senaste gångerna på grund av dop och förkylning). Jag och David klarade oss alldeles själva i vattnet medan Hampus stod på kanten och tog kort. Det blev lite "fegvarianter" av vissa grepp, men annars gick det jättebra. Tydligen har vi avancerat en nivå medans vi var borta också, så nu är vi inte ankor längre utan nu är vi sjöstjärnor.

BVC och punka

Idag blir David fem månader (oj vad fort tiden går) vilket vi har "firat" med ett besök på BVC. Stora killen väger nu 7 370 g och är 64 cm lång. När vi kom ut från BVC såg jag att ena framdäcket var i det närmsta platt. Jag såg mig själv gående i regnet hem från tåget bärande på en liten sjukilosklump (aj, så ONT det hade gjort och så arg jag hade varit på mig själv som varken hade vagn, bärsele eller sjal i bilen) innan jag fick tag på Helena som tippsade om en däckfirma som låg i närheten och sa att det bara var att ringa igen om det inte löste sig. Däckfirman hade tyvärr inte tid att fixa däcket, men de hjälpte mig gärna att pumpa det så jag tog mig hem. :)

Bilder från dopet

Davids mostrar/gudmödrar Kerstin och Hanna

Fler bilder finns på bilddagboken, http://bilddagboken.se/p/.html#0

Jag får inte till någon länk direkt in till min sida på bilddagboken, men om ni klickar på länken och söker på användare mia82 (högst upp i högra hörnet) så hittar ni mig. Om ni sedan klickar på den 3 oktober i almanackan till vänster så kommer ni till bilderna från dopet.

Geografi är bara ett tillvalsämne för de ungar som inte har råd med GPS

Då vet ni. =)

Dop

I lördags döptes David i Gesunda bönhus. Allt gick toppenbra! David strålade som en sol under hela dopet, jag sjöng "sång till friheten" fast jag egentligen inte riktigt vågade och Davids moster Hanna spelade gitarr. Prästen, som även är en vän till Hampus familj och som vigde oss för fyra år sedan, var jättebra. När jag sjöng tog han David och ställde sig framför mig, det kändes så mycket lättare att sjunga när jag kunde titta rakt på min fina älskade skrutt, han lät David suga på hans fingrar när han gjorde korstecken och han plaskade lite i dopvattnet vilket David tyckte var jätteroligt. Han var hela tiden väldigt noga med att allt skulle kännas bra för David. Det blev aldrig av att vi tog några egna kort, men mamma brände ut alla kort som pappa tog på en skiva. Tyvärr glömde vi skivan i Mora så jag kan inte lägga ut några kort förrän Kerstin kommer och tar den med sig. Det finns kort på Hannas och Malins bloggar (länk här till höger) och på Kerstin och Hannas bilddagböcker som ni kan titta på så länge.

Igår var vi in till Barnens hus i Uppsala och tog kort på David. Helt underbara bilder blev det!

Tjorven är hemma igen!

Igår när jag och Kerstin skulle gå ut med hundarna kom grannen och sa att hon trodde att Tjorven var i hennes garage. Självklart förstod Plupp ganska fort att hon skulle få vänta på den utlovade promenaden så hon passade på att springa några varv på tomten innan vi fick in henne. När båda hundarna väl var inne skyndade vi över till grannen och efter lite lockande kom det mycket riktigt fram en liten rädd och hungrig Tjorv. Efter en hel veckas äventyr ute i stora läskiga världen kan hon inte riktigt få nog av mys nu när hon äntligen har kommit hem.

Var är min Tjorv?

Tjorven har varit borta sedan i förrgår kväll. =( Hon är i och för sig ganska bra på att gömma sig när hon vill det, så hon kan vara här inne någonstans men vi tror att hon smet ut genom ett öppet fönster i förrgår kväll/natt. Igår hörde vi en katt ute och letade massor både med och utan hundar, men vi hittade varken henne eller någon annan katt. Hoppas att vi hittar henne snart!

Jäkla unge att skrämmas..

Hampus jobbar i natt så jag och David är ensamma hemma. När jag skulle göra mig klar för natten satte jag, som vanligt när vi är ensamma hemma, David i babysittern som står i badrummet. Plötsligt ser jag hur ungen drar sig upp till sittande för att sedan luta sig fram och ta tag i fötterna. Jag tror inte att han ska kunna tippa ur babysittern, men det såg bra läskigt ut. Fick räcka med en snabborstning av tänderna ikväll...

Våra dagar

Nu har Hampus jobbat i två veckor och någon form av vardag börjar ta form. Eftersom David fortfarande bara sover i sjalen/famnen eller precis bredvid mig i sängen blir det inte så mycket gjort här hemma, men vi har det väldigt mysigt. Det finns faktiskt en hel del aktiviteter som vi kan roa oss med, trots att vi inte bor helt centralt. På måndagar är det barn/familjeträffar i Tobo. Där börjar vi med att leka lite, sen fikar vi och avslutningsvis är det sångstund, men vid det laget har David somnat så den har vi aldrig lyckats vara med på. På tisdagar är det öppet hus i Örbyhus. Där är sångstunden först så den har vi varit med på. David tycker att det är jätteroligt, specielt när han blir upphissad i luften. På torsdagar är det babymassage i Örbyhus och på lördagar är det babysim i Uppsala. David verkar tycka att det är jättemysigt att bada och han reagerar inte alls när han får vatten hällt över huvudet. De har barnbad i Örbyhus på torsdagar så jag funderar på om vi ska våga bada "utan fröken" där någon gång, men vi ska nog vänta tills babymassagen är slut så det inte blir för mycket. Förutom alla aktiviteter som vi springer på har vi träffar med vår supertrevliga föräldragrupp. När vi kommer hem från dagens aktivitet äter jag lunch. David har redan blivit så stor att han kan sitta med vid bordet i sin barnstol, vilket underlättar en hel del och är jättemysigt. Efter samråd med BVC brukar han få en gurkstav att gnaga/suga på, jättegott tycker både David och hunden som gärna hjälper till med städningen runt bordet. Efter lunch brukar vi mysa, vila, leka, läsa eller plocka frukt/bär i trädgården. Om David inte äter eller sover när Hampus kommer hem från jobbet brukar vi gå och möta honom vid tåget. Vi tar dagen som den kommer och har det ganska mysigt helt enkelt.

Dags att hitta en vardag

Nu har Hampus börjat jobba igen och det är dags för mig och David att hitta någon form av vardag. Efter lite pusslande med semestrar och föräldraledigheter har vi fram till nu kunnat vara hemma tillsammans större delen av tiden sedan David föddes. Hampus började jobba förra helgen (natten mellan lördagen och söndagen), men redan på måndagen och tisdagen fick han ta pappaledigt. Mitt jobb står inför en stor omorganisation och skulle på en konferens inför detta som jag inte ville missa, så jag laddade frysen med urpumpad bröstmjölk och flydde hemmet ett par dagar. Det var inte lätt att lämna lillskrutten, men med facit i hand är jag superglad över att jag gjorde det. David och Hampus klarade sig nästan lite för bra utan mig, det var roligt att träffa alla arbetskamrater och som jag misstänkte var det inte en konferens som man ville missa. Det känns riktigt bra att jag fått vara med och framfört mina åsikter redan från början trots att jag är föräldraledig. När jag kom hem var det Hampus tur att fly hemmet ett tag. Onsdag - fredag var han i Jönköping på röntgenvecka. Under tiden som han var borta passade jag och David på att ta tåget till mora, vilket gick superbra. Med babyskyddet istället för liggdelen på vagen, packningen i vagnen och David i sjalen var det inga problem att få med sig allt själv heller. Det blev ett par lugna, sköna dagar i Mora innan vi på fredagen tog tåget till Uppsala för att gå på kräftskiva på mitt jobb. David tyckte att det var jätteroligt med allt folk som pratade, gullade och dansade med honom. Det är så skönt att han är en social och glad liten skrutt, så länge han bara får vara med är han oftast jättelätt att ha med sig.

Babysim

Idag har vi varit på teori till babysimmet på Linnéas simskola. De verkar vara väldigt bra, vilket man i och för sig får hoppas att de är med tanke på vad det kostar. Jag ser verkligen fram emot att komma igång nu. David har redan flirtat in sig hos simfröken. Han satt och tittade på henne när hon stod och pratade inför hela gruppen, när hon fick syn på honom log hon stort, avbröt sig och sa "du är så söt!" Efter ett tag avbröt hon sig igen, skrattade lite och frågade David om han flirtade.

Mora

Innan Hampus börjar jobba igen, vilket han gör på lördag, passade vi på att åka till Mora i några dagar. Det blev som vanligt ganska intensivt eftersom det är så många som vi vill hinna träffa, även om några av dem var bortresta den här gången. David hann träffa mormor, morfar, moster Kerstin, Andreas, moster Hanna, gammelmormor, gammelfarmor, farmor, farfar, faster Minny, Janet, Ludvig, Emma och Isac. Det var en riktigt skön och rolig vecka som tog slut alldelses för fort. När vi var hos Davids gammelfarmor (min farmor) passade vi på att ta några "fyra generationerskort". Farmor var mer intresserad av David än av kameran, pappa pekar på några kort för att få farmor att titta åt rätt håll och jag ser som vanligt inte klok ut på kort, men nu är det i alla fall gjort.

BVC

Igår fick David sin första vaccination, en spruta i vardera låret. Den första sprutan reagerade han inte på alls. Efter den andra sprutan, som sköterskan sa var värre och som vissa barn blev helt otröstliga av, blev han lite ledsen men det gick snabbt över. Sköterskan konstaterade att han är en glad och stabil kille, vilket vi såklart inte kan göra annat än att hålla med om. Växt hade han gjort också, hela två centimeter på två veckor. Han är nu 60,5 cm lång och väger 6580 g. På kvällen fick han lite feber, men det var inget som han verkade det minsta påverkad av.

Simply the best

I lördags hade David barnvakt för första gången (förutom när han var med mormor och morfar nere på mora i en timme medans jag åt lunch). Jag och Hampus var bjudna på 30 års fest hos Kattis och ville så klart inte missa den. Helst skulle jag nog ha tagit med mig David, men ljudnivån på 30 års fester brukar sällan vara anpassad för små skruttar så mormor, morfar och moster Hanna ryckte in som barnvakter (morfar passade på att klippa gräset när han var här också, vet inte riktigt vad vi skulle göra utan dem). Festen var jättetrevlig, även om jag hade tankarna på annat håll och mobilen i handen hela kvällen. Jag visste såklart att David hade det bra hemma med mormor, morfar och moster Hanna men det var ändå inte helt lätt att vara ifrån honom så länge (för första gången i historien var vi inte bland de sista att lämna en fest). När jag kom hem hittade jag en vaken och glad David i famnen hos Hanna. Allt hade gått bra, trots lite magknip och Davids vanliga ovilja att bli nedlagd när han sover. David somnade i min famn nästan på en gång efter att jag kommit hem och gick faktiskt med på att sova resten av natten i sin egen säng.

Strömavbrott och nattliga besök

Igår somnade David i min famn runt klockan elva. Vi brukar försöka ta oss in i sovrummet i hyfsad tid för att David ska vänja sig vid det, även om vi brukar sitta i sängen och se på tv i några timmar innan han somnar, men igår blev vi kvar i vardagsrummet ett bra tag. David brukar alltid behöva äta ersättning en gång på kvällen, vilket han inte hade gjort än, så vi var helt övertygade om att han skulle vakna när som helst. Runt halv tolv försvann plötsligt bilden på tv´n och det blev helt svart. Vi tände några ljus och hoppades på att strömmen skulle komma tillbaka snart. Efter ca en halvtimme började vi fundera på vad vi skulle göra om David vaknade och absolut ville ha ersättning. I vintras när det var strömavbrott lyckades vi värma korvgryta i en glöggryta, men det tog någon timme så det kändes inte riktigt som ett allternativ och öppna spisen vågar vi inte elda i eftersom det inte har blivit av att vi har tagit hit någon sotare sen vi flyttade in. Det enda vi kom på var att vi kunde leta oss ut till bilen, åka en sväng och värma flaskan i flaskvärmaren som man sätter i cigarettändaruttaget. Vi började även fundera på om vi skulle gå och lägga oss, men jag ville inte släcka ljusen eftersom jag var helt övertygad om att David skulle vakna när som helst och lite ljus vill jag ha när jag tar upp honom ur sängen så jag inte snubblar på hunden eller något. Jag tror att klockan var mellan ett och halv två när strömmen äntligen kom tillbaka. Vi bar in David till hans säng, han vaknade till men somnade snabbt om så djupt att vi kunde lägga ner honom utan att han vaknade. Hampus lade sig och jag gick in i badrummet för att göra mig klar, då ringer det på dörren. Hampus gick och öppnade och jag kikade försiktigt ut i hallen med bultande hjärta, hörde något om larmtjänst och sabotage, tittade till David som fortfarande sov och gick för att se vad det var fråga om. Det visade sig att larmet, som vi trodde var urkopplat, hade sagt till larmtjänst att någon krossat en ruta eller något hemma hos S. Vi förklarade att S har sålt huset och att vi har bott här sedan december. Som tur var var det inte heller fråga om något sabotage utan larmet hade fått fnatt av strömavbrottet. Till slut kom vi i alla fall i säng och sov ändå till strax före åtta i morse, då först vaknade David och vi kunde förundrat konstatera att han hade sovit hela natten OCH klarat sig ett helt dygn utan ersättning! Det är första dygnet sedan han föddes som han har klarat sig på bara amningen. I och med nattens händelser fick vi i alla fall en påminnelse om att det är dags att ringa sotaren och någon som kommer hit och ställer in larmet så som vi vill ha det.. och om att strömavbrott är lite mysigt, ganska läskigt och extremt opraktiskt.

5,5 meter lång snuttefilt

David har en snuttefilt som är 5,5 meter lång, grön och heter mysak, jättegod är den. Jag tänkte att jag skulle passa på att få något gjort när David satt i sjalen och jag hade händerna fria, men där lade David i sitt veto; Nej mamma vi ska inte städa! Vi ska sjunga och dansa till Smurfarna eller Barnens sångerskivan. Efter en stund somnade han så då kunde jag i alla fall låtsas att det är jag som bestämmer en stund..

Äntligen

Igår fick vi äntligen sjalen. David tycker om den ibland, men han var på uselt humör till och från igår så när han inte tyckte om sjalen tyckte han inte om så mycket annat heller. Jag tror att han kan ha varit övertrött eller något och då är det inte mycket som funkar. Vi har ställt i ordning Davids spjälsäng också. Den första natten sov han riktigt bra i den, men i natt ville han bara ligga i sängen så länge någon stod och skakade den (vi har satt på vyssan lull fötter, de är toppen men kan ingen uppfinna något som gör att sängen fortsätter skaka av sig själv?).

Dansuppvisning

Idag har vi varit i Enköping och tittat på Hanna när hon dansade. Hon har varit där på läger och idag var det dax för avslutning med dansuppvisning. Hon var jätteduktig och såg ut att ha haft ett par riktigt roliga dagar. David fick ett par jättesöta hörselskydd på väg till uppvisningen. Han accepterade dem större delen av tiden, trotts att huvudet blev lite svårare att hålla upp när de satt på. Innan uppvisnigen var slut sov han till och med med hörselskydden på sig.