...något viktigt. Jag står och väntar på tåget utan vare sig vagn eller sjal, ingen liten skrutt att småprata med så långt ökat kan nå. Det är dags att börja jobba. Jag skulle gärna vara hemma med min lilla skrutt länge till, men hampus måste ju också få. Jag tror att det kommer att kännas helt okej när jag väl är på plats. Jag har redan varit med på två konferenser och ett möte, det kändes helt okej... Till och med lite roligt. Det är ju en miljö som jag är van att vistas i utan skrutt, jag tror att det underlättar. Just nu hör jag sångerna som david och hampus kommer att sjunga på kyrkis idag inne i huvudet. Jag längtar till nästa tisdag då det är min tur, varannan måndag och varannan tisdag kommer jag att vara hemma. Jag tror på riktigt att det här kommer att bli bra, även om det känns väldigt tomt utan min skrutt just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar