Simply the best

I lördags hade David barnvakt för första gången (förutom när han var med mormor och morfar nere på mora i en timme medans jag åt lunch). Jag och Hampus var bjudna på 30 års fest hos Kattis och ville så klart inte missa den. Helst skulle jag nog ha tagit med mig David, men ljudnivån på 30 års fester brukar sällan vara anpassad för små skruttar så mormor, morfar och moster Hanna ryckte in som barnvakter (morfar passade på att klippa gräset när han var här också, vet inte riktigt vad vi skulle göra utan dem). Festen var jättetrevlig, även om jag hade tankarna på annat håll och mobilen i handen hela kvällen. Jag visste såklart att David hade det bra hemma med mormor, morfar och moster Hanna men det var ändå inte helt lätt att vara ifrån honom så länge (för första gången i historien var vi inte bland de sista att lämna en fest). När jag kom hem hittade jag en vaken och glad David i famnen hos Hanna. Allt hade gått bra, trots lite magknip och Davids vanliga ovilja att bli nedlagd när han sover. David somnade i min famn nästan på en gång efter att jag kommit hem och gick faktiskt med på att sova resten av natten i sin egen säng.