Aj som...

Skrotungen har börjat bitas, ja när han ammar alltså i fingrar och tår har han bitit länge. Han började i förrgår kväll när jag försökte få honom att sova. Jag har hört att många barn bara biter en gång, för när de biter gör det så ont att man skriker till och om man skriker till blir de rädda och gör inte om det... stämmer inte på David. Skriker jag till när han biter skrattar han, sen biter han igen, tittar upp på mig, ler stort och väntar på en reaktion. Natten till igår var helt klart en av de jobbigaste nätterna sen David föddes, och självklart jobbade Hampus så jag hade ingen hjälp av honom heller. När David väl hade börjat bitas gjorde han inget annat, han tuttade inte ens ett litet tag först utan han bet så fort han fick bröstet i munnen. Jag testade allt som jag kunde komma på; skrika till när han bet, säga bestämt att han inte får bitas och ta bort honom ett tag, inte låta honom amma på en stund, bära runt på honom ett tag, ignorera honom (så gott det nu går att ignorera någon som ligger och tittar lurigt på en samtidigt som han biter hårdare och hårdare i bröstvårtan för att få en reaktion), ingenting fungerade. Tillslut satt vi i sängen och grät båda två, David för att han var supertrött och ville amma och jag för att jag tyckte så synd om honom och kände mig som världens sämsta mamma som inte lät honom göra det. Klockan halv fyra fick jag honom äntligen att somna genom att bära runt på honom i köket, bära runt på honom i sovrummet gick inte alls där skrek han bara. David ammar ofta halvt i sömnen på nätterna, jag var rädd för att han skulle bitas då också men efter att han väl hade somnat ammade han faktiskt ordentligt. Efter den där hemska natten har han bitit lite då och då, men det har oftast funkat att ta bort honom ett tag och göra något annat en stund och sen testa igen. Han har inte bitit så hårt att de börjat blöda än i alla fall, men nog biter han tillräckligt hårt för att det ska kännas ändå. Ibland biter han tag och så tar han tag i bröstet med handen och drar utåt.. aj..