Julfest och babysim

Idag har jag och David varit på julfest i Folkets hus. Klockan halv tolv skulle vi vara där för att hjälpa till att ställa i ordning och för en gång skull var vi faktiskt (i alla fall nästan) i tid. David som har ärvt sin mors sovvanor och vänt på dygnet nu när vi inte har haft några aktiviteter på förmiddagarna på ett tag var jättetrött och somnade nästan direkt när jag satte honom i vagnen. Självklart vaknade han när vi kom fram och jag försiktigt försökte ta av honom mössan och dra ner dragkedjan i overallen, men som tur är älskar han att vara med och träffa folk så han var nöjd och glad fast han var väldigt trött. Innan festen hann börja hade han dock somnat om i Ergon på min rygg, och där sov han! Jag stod och sålde lotter i ett rum fullt av stojande barn som dansade runt grannen, sprang runt och lekte och smällde en och annan ballong medan David lugnt sov vidare på min rygg.

På eftermiddagen var det dags för terminens första babysim. Vi tänkte att vi kanske skulle våga oss på att byta om i det gemensamma omklädningsrummet så vi kunde hjälpas åt med David. Annars är det oftast jag som tar David själv och det är inte alls några problem egentligen, men vi tänkte att vi i alla fall skulle testa. I det gemensamma omklädningsrummet finns det små, trånga "bås" med drapperier runt där man kan klä av sig. Det finns även små duschar med drapperi runt, så egentligen ser man inte speciellt mycket av varandra. Det som är lite jobbigt är att man ska lyckas ta sig från det lilla båset till duschen utan att alla vältränade pappor (nåja pappor i alla fall, i ärlighetens namn har jag egentligen ingen aning om ifall det var vältränade eller inte) hinner se alltför mycket av den randiga degklumpen som kallar sig för mage, ja och allt annat som man normalt döljer med kläder också såklart. På vägen till duschen var det inga större problem; jag svepte in mig i handduken, tog David i famnen och tassade iväg till en dusch längst in i ett hörn där det bara var att sticka ut handen utanför drapperiet för att nå en krok där jag kunde hänga handduk och badkläder. Jag lyckades inte ens tappa handduken på vägen, vilket annars är ganska lätt hänt med en liten skrutt i famnen. När vi badat klart var förstås båda duscharna längst in upptagna så jag och David tog en av duscharna längst ut, eftersom man inte nådde någon krok från den duschen gav jag Hampus våra handdukar. Jag tvättade av David, gav honom till Hampus som gick för att börja klä på honom, tvättade av mig själv och insåg mitt misstag; HANDDUKEN! Jag kikade försiktigt fram bakom drapperiet, ingen Hampus inom synhåll. Jag dröjde mig kvar i duschen och försökte bestämma mig för om det var mest pinsamt att ropa högt (och antagligen länge eftersom den jag skulle ropa på har en förmåga att verkligen stänga av hörseln) eller att springa helt naken genom hela rummet och hoppas på att alla var för upptagna med sitt för att se något. Innan jag hann göra något av det hade som tur var Hampus kommit på att jag stod i duschen utan handduk så han kom med den alldeles av sig själv. Jag vet inte riktigt om det var så mycket smidigare att kunna hjälpas åt, men nu har vi i alla fall testat och vi kanske till och med skulle kunna få in någon form av rutin på det. Själva simmet gick för övrigt bra, även om David var ganska trött på slutet.